Trodde jag hade kommit över det. Trodde allt var påväg att bli bra. När jag ser bilder, minns jag. Minns allt bra, minns det jag hade, det jag älskade och levde för. Jag hatar hur nu läget är. Jag vill att allt ska vara som förut. Men jag vet att det inte finns en chans. Men ändå vill jag inte inse sanningen. Det finns ingen möjlighet att det ska bli som förut. Känslorna tar kål på mig. Varför ska det vara så svårt att släppa taget? Varför just jag. Asså fuck allting som hände. På dagarna funkar det. Jag gör saker, får annat att tänka på. På kvällarna blir det att man tänker mer, minns mer. Saknaden blir starkare. Vill ha dig vid min sida som förut. Göra allt vi gjorde förut. Somna på din arm, vakna vid din sida och känna dina mjuka läppar i ansiktet. Känna tryggheten i din famn. Alla gånger jag har mått dåligt och inte kunnat andas. Du har hållt om mig och lovat mig att allt ska bli bra. Ingen kan ge mig den tryggheten som du kunde, ingen. Helvete vad jag saknar. Känner mig liten, ensam och svag. Vet inte riktigt hur jag ska tackla allt. Ibland vet jag inte om mina leender är äkta eller fejk. Vill bara börja gråta. Bara sjunka genom marken. Vill spola tillbaka tiden 1-2 månader och stanna tiden där. Fan vad jag mådde bra. Va så jävla lycklig. Nu känner jag mig helt seriöst desperat. Blir galen. Hatar att jag är så svag.
Känns som att det va igår vi låg bredvid varann i sängen, du smekte mig i ansiktet, och lovade mig evig kärlek. Jag hade aldrig trott att detta skulle hända. Jag vågade väl inte tro det.
Vet inte vad som är bäst för mig själv just nu.
Vill bara bort. Eller nej, helst vill jag göra allt bra, men eftersom det är omöjligt, så väljer jag att jag vill bort. Långt bort. Där ingen kan såra mig. Där jag kan få bygga upp allt igen. Lägga alla bitar på rätt plats. Allt är bara en stor jävla röra nu. Jag känner inte igen mig själv.
Men jag orkar inte bry mig, orkar inte bry mig om någonting.
Jag kan vara det där offret folk kan hacka på och behandla hur som helst, känner mig ändå helt livlös. Död på känslor. Så jävla lack på livet just nu så jag vet inte vad. Ah allt suger.
Nu ska ni inte behöva läsa mer om hur dåligt jag mår.


Slump bild. Bara för att.