Jag har en vän. En vän som ingen annan har. En alldeles speciell och underbar vän. En bästa vän. Linnea Elvira Johansson heter hon.
Anledningen till att jag skriver detta inlägget är att jag vill visa hur mycket jag älskar henne. Orden , jag älskar dig, är stora ord man inte ska använda om man inte menar det. Och jag önskar det fanns starkare ord än dom som jag kunde ge dig.

Det som du och jag har Linnea, det som vi, tillsammans har, det är stort, riktigt jävla stort.

Allt började med att vi "lekte" tillsammans på rasterna med alla andra tjejer. Vi tyckte inte riktig om varann i början. Jag va blyg och du va den som pratade nonstop. Nu är det tvärttom?
Du va hemma hos mig och åt glass (ovanligt att vi äter glass xd). Vi kanske inte va riktigt lika då, men jag ville ändå hoppas att det fanns något där som kunde skapa något fint. Dagarna, veckorna, månaderna gick. Banden mellan oss blev starkare och starkare. Min önskan slog in. Vi blev oskilldbara.

Sommaren 2008 va en av dom bästa sommrarna jag har varit med om. Vi hade en underbar sommar Linnea. Inga beskymmer över killar,vänner, skola, föräldrar, framtiden eller något sånt.
Vi va i vid havet i Åsa. Hade super kul fast vädret sög. Sov över flera gånger i veckan. Shoppade, solade, badade, tältade och massa massa kul! Jag tycker det är synd att jag inte bloggade då eller skrev dagbok så jag hade haft allt kvar. För minnena bleknar ju lite, men dom bästa glömmer jag inte.

Men så blev det Augusti och skolan börja.
Vi började 7an. Då va de stort.
Det va spännt, men på ett bra sätt. Få träffa massa nya vänner. Allt började bra.
Men tiden gick och allt var inte lika bra som innan.
Bråken i klassen började. Alla va elaka mot varandra. Ingenting va som vi trodde det skulle vara.
Det tog drygt ett år för allt att lösa sig. Allt vi gick igenom, vill inte nämna det personliga såhär öppet.
Vi va jävligt nära att byta skola. Men jag är glad att vi inte gjorde det.
Vi fick helt enkelt lära oss att vi dög, att inte ta åt oss av all skit. Det tog tid, men det blev hela tiden bättre.
Sommaren kom än en gång, blev kanske inte lika lyckad, men ändå väldigt rolig.
Vi gjorde massa mysiga saker. Grillkvällar, sol och bad är ju rätt självklart.

8an, började faktiskt bra, och har fortsatt rätt bra.
Förutom allt med min mage, och det va egentligen det jag ville komma till. TACK som fan för att du orkar med mig! Mitt tjat jämt och ständigt att jag har ont. Gnäller alltid, drar ifrån dig på lektioner för att jag knappt gå stå rakt själv. Att du står ut. Jag känner mig trygg i din närvaro och du lyser och min värld min lilla solstråle.
Du är en stark person Linnea och tillsammans ska vi klara oss igenom detta du går lever med. Det löser sig, allt löser sig. Det kan ta jävligt lång tid! Men det kommer bli bättre, det vet jag.
Det du är med om nu, är du verkligen inte värd, det är fan ingen värd. Inte ens den jävla idioten. Han är inte äkta, omogen är vad han är. Men det löser sig. Jag lovar.

Jag vill bara att du ska veta att jag älskar dig något otroligt, kan inte beskriva de. Du är min bästa vän och så vill jag alltid ha de. Jag kan vara en jävla tyken bitch mot dig ibland, men det är när min mage cpar, de är så jag tacklar de, förlåt, jag försöker bättra mig, ta inte åt dig av skiten jag säger. Lova mig det? Men du vet att jag är sån som blir arg och förbannad istället för ledsen.
Jag skulle offra mitt eget liv för ditt. Du ställer alltid upp för mig. Jag vet vart jag har dig. Du märker över ett sms om något är fel, där man inte visar några riktiga utryck. Du är en vacker och underbar människa Linnea.
Jag älskar dig oerhört mycket syster. Låt det alltid vara oss?

Peggy, skrållan, knorris, knorrhane, ruskprick de är så det ska va, right?!


HAHHAHAH bild sen 6an xd