åh, va jobbigt allt blev :(

Jag tappar greppet, vad händer?
Jag avviker från kärlek.
Denna gång var det annorlunda
Det kändes verkligen.
Och det skar mig som en kniv.
När du gick ut ur mitt liv.
Nu är jag i detta tillstånd.
Och jag fick alla symptomer
Av en flicka med ett brustet hjärta.
Jag är ledsen av att se oss vara isär.
Jag fattar inte hur du lyckades stjäla mitt hjärta från första början.

När jag var liten och skulle ta mina första steg, så va det först någon som höll mig i händerna, jag tog några steg, sen satte jag mig ner. Nästa gång tog jag några fler. Nästa gång höll dom mig i en hand istället för två, jag gick några steg, sen trilla jag. Jag reste mig upp och försökte igen. Tillslut släppte dom mina händer och jag stod på mina egna ben. Jag tog ett steg, jag trilla. Nästa gång tog jag två, kanske tre steg, ramla men gjorde ett nytt försök. Jag lärde mig inte gå på första försöket, inte på andra eller tredje heller, men kanske efter 15 - 20 gånger så kunde jag gå. Det är samma nu. Jag försöker, jag faller. Jag reser mig upp, kommer en bit på vägen, sen faller jag dit igen. Jag försöker igen, klarar mig två dagar utan tårar och saknad, sen kommer det tillbaka. Allt som krävs är en doft, en tanke, en röst, en känsla. Men tillslut så kommer jag lära mig att leva utan dig också. På samma sätt som jag lärde mig att gå. På samma sätt som jag lärde mig att prata. På samma sätt som jag lärde mig att sova utan napp. Ni fattar min poäng? Jag är envis och det ska gå! Om ett år kommer jag säkert sitta och skratta åt det.

man kan det man vill. har man viljan, har man styrkan.