Helt tom på ord. Vet inte vad jag ska skriva.
Är hemma idag. Har inte kunnat sova inatt. Gråtit hela natten. Hatar detta. Vill inte vara utan dig. Det gör ont. Att älska någon som man har haft så mycket med, varit så lycklig med, och sedan är det bara borta. Samtidigt som jag är ledsen är jag så förbannad. Inte på honom. Utan på mig själv. Varför har jag bundit mig så starkt till en person? En person i hela världen! En människa, en kärlek, kan få hela min värld att rasa. Det är jobbigt att skriva detta. Jag tänker tillbaka på saker jag helst vill glömma. Alla vet vem det är jag skriver om. Och då vill jag också att ni ska veta att jag inte vill att ni ska tycka något ont om honom. Det är inte hans fel. Så bara för att jag skriver detta i MIN blogg som handlar om MIG så vill jag inte att ni ska lägga ut någon skit på honom.

William, även om du inte älskar mig, och jag inte betyder något för dig. Så ska du veta att du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Du har förändrat mitt liv och du gjorde mig så lycklig. Det är svårt att glömma och ta sig vidare så fort. Hade jag kunnat så skulle jag gett upp hela världen för att få det bra igen. Jag vill vara med dig föralltid. Du vet det. Du är en underbar person. Det har jag alltid tyckt och kommer alltid tycka. Och mitt hjärta kommer aldrig sluta slå för dig. And i still love you.

Tack för allt...