Jag är en bra lögnare.

Varför ljuger jag så mycket om hur jag mår? När någon frågar mig hur jag mår säger jag att allt är bra och att jag börjar komma över det och att jag inte alls är ledsen över det. Det är ju raka motsattsen. Jag mår jätte dåligt, jag har inte kommit över det och jag är ledsen över det. I torsdags och fredags lyckades jag till och med lura mig själv att jag mådde bra. Jag trodde jag var glad för att jag inte grät längre. Men jag kände mig så tom så det gick inte ens att gråta. I skolan springer jag runt som en tre åring och beter mig allt annat än normalt. Jag skrattar, jag ler osv. När jag ler så stort att hela ansiktet spänner är det så fejk. Det är då jag håller på att bryta ihop och försöker hålla humöret uppe. Vill inte visa att jag mår dåligt. I bloggen är enda allmäna stället jag faktiskt visar att jag inte mår bra. Imon tänker jag gå till skolan, och då måste jag sätta på det där fejk leendet och låtsas skrattet. Ett skal över mina känslor. Låt dom inte komma ut. Håll dom inne. Ingen får se. Jag vill inte verka svag. Alla har alltid tyckt att jag är en stark tjej efter allt jag har gått igenom, jag vill inte göra dom besvikna och visa hur dålig jag faktiskt är.

I will fake it till i make it. That´s it...

Förlåt för att jag ljuger för er. Det är för att bygga upp mig själv. Vill inte brytas ner i bitar igen.
Vill inte låta någon ny komma in på mitt liv. Vill inte låta någon slita sönder mig i delar. Jag är tillräckligt trasig. Laga mig istället. Klarar det inte själv. Behöver honom. Han jag aldrig kommer få. Åh hatar att aldrig förstör hela meningen! Önska jag kunde skriva meningen och ta bort aldrig, och veta att det faktiskt är så.

Kommentarer
Postat av: Anonym

gillar din header! :)

2010-10-17 @ 18:35:03
URL: http://elinlundqvisst.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0