Det är i sånna här lägen när allting brister som man märker vilka som verkligen bryr sig. Jag är den jag är, och det kan jag inte göra något åt, hur mycket jag än skulle vilja ibland. Jag vill vara frisk och må bra. Jag vill vara ångest fri. Jag vill kunna leva ett normalt liv. Men jag måste anpassa mig. Och vill man inte accpetera mig som jag är så får jag väl ta det. Men jag kan inte ändra på det. Jag kämpar emot det varje dag, och att man sen får skit för det gör det inte lättare.