förskrossad utav längtan. vill inte, men kan inte låta bli.
en bild, en doft, en sång, ett ord, en beröring på fel ställe är allt som krävs för att sätta saknaden i brand.
fantiserar om hur det var att möta dig när vi hade saknat varandra, veta att du var min, le mot varann och slänga mig i dina armar och trycka mig mot din varma kropp. se upp på ditt vackra ansikte i omfamningens stund, kyssa dina läppar och låta tiden stanna för en stund, låta hjärtat klappa några slag hårdare.
saknaden tär på mig. jag vill bara vara fri. borde inte ha så svårt att glömma. känns som jag är issolerad i ett rum utav sorg och smärta. ytan kan se glad ut men det är bara en fasad, på insidan blöder hjärtat lika mycket som dagen då du släppte greppet om min hand.

när jag vaknar imorgon bitti, är det tisdag, lika mycket tisdag som det är nu egentligen. lika mycket första februari 2011. första februari 2010 var så mycket bättre. dagen det blev vi, dagen jag blev lycklig.
mitt ända mål med denna fucking tisdagen är att klara av allt jag ska göra utan att bryta ihop.
jag vet, jag kanske är en tönt, borde kanske inte hålla på att älta allt, men det är svårt, riktigt svårt.