kom inte för nära, snälla...
det finns en kille på denna jorden som aldrig ger upp mig.
en kille jag aldrig ens har varit intresserad av. vill inte släppa in han. "hallå han är inte min stil".
han har aldrig slutat tro på att det någon gång kommer finnas något han kan få kalla för oss.
jag har betett mig som en riktig bitch mot han. eller bitch räcker nog inte till, idiot kanske är bättre.
jag har sagt väldigt elaka saker till han.
jag har skrikit på han.
jag har bett han dra åt helvete så otroligt många gånger.
jag har sparkat och slagit honom som motstånd i hans omfamningar som jag inte har viljat befinna mig i.
trotts allt det där så slutar han inte kämpa för mig.
vad är det jag inte ser?
är jag blind eller bara allmänt korkad?
skriker jag på han, säger han bara " gumman du är så vacker när du är arg ".
vadå vacker när jag är arg?
jag vill inte vara vacker mot honom.
jag tycker inte om honom.
vad är det inte han kan förstå?
jag vill inte vara en del utav honom.
slår jag honom säger han bara " tack för att du rör vid mig, jag gillar dina beröringar, du är underbar hjärtat ".
underbar? vart är jag underbar? underbar när jag gör honom illa?
om jag står och tittar på han, för en gång skull tyst och lugn. men ändå ger han blicken om att "gå ifrån mig, jag vill aldrig mera se dig". så kan han inte låta bli att säga att han tycker jag har de vackraste ögonen och leendet. han säger det jämt. hur mycket jag än avskyr han kan jag inte låta bli att le åt honom, men sedan gå därifrån för att hejda mig själv.
jag vill inte släppa in han på livet. tänker inte låta han komma innanför min fasad.
han vet att jag heter frida, det är allt han behöver veta.
jag vet att han inte ger sig, det är allt jag behöver veta.
en kille jag aldrig ens har varit intresserad av. vill inte släppa in han. "hallå han är inte min stil".
han har aldrig slutat tro på att det någon gång kommer finnas något han kan få kalla för oss.
jag har betett mig som en riktig bitch mot han. eller bitch räcker nog inte till, idiot kanske är bättre.
jag har sagt väldigt elaka saker till han.
jag har skrikit på han.
jag har bett han dra åt helvete så otroligt många gånger.
jag har sparkat och slagit honom som motstånd i hans omfamningar som jag inte har viljat befinna mig i.
trotts allt det där så slutar han inte kämpa för mig.
vad är det jag inte ser?
är jag blind eller bara allmänt korkad?
skriker jag på han, säger han bara " gumman du är så vacker när du är arg ".
vadå vacker när jag är arg?
jag vill inte vara vacker mot honom.
jag tycker inte om honom.
vad är det inte han kan förstå?
jag vill inte vara en del utav honom.
slår jag honom säger han bara " tack för att du rör vid mig, jag gillar dina beröringar, du är underbar hjärtat ".
underbar? vart är jag underbar? underbar när jag gör honom illa?
om jag står och tittar på han, för en gång skull tyst och lugn. men ändå ger han blicken om att "gå ifrån mig, jag vill aldrig mera se dig". så kan han inte låta bli att säga att han tycker jag har de vackraste ögonen och leendet. han säger det jämt. hur mycket jag än avskyr han kan jag inte låta bli att le åt honom, men sedan gå därifrån för att hejda mig själv.
jag vill inte släppa in han på livet. tänker inte låta han komma innanför min fasad.
han vet att jag heter frida, det är allt han behöver veta.
jag vet att han inte ger sig, det är allt jag behöver veta.
Kommentarer
Postat av: jenna ~ det kan aldrig bli för mycket rosa
sööööt blogg :)
Postat av: jenna ~ det kan aldrig bli för mycket rosa
Det var så lite så:)
Trackback
