men jag lär mig hantera allt, jag lär mig vara stark, fast jag kan känna mig riktigt svag. så svag att jag bara vill lägga mig ner och sova bort det som är jobbigt. jag lärde mig att man inte kan fly ifrån sina problem, förr eller senare kommer verkligenheten ikapp en. jag möter världen, varje dag, glad eller mindre glad, jag gör det ändå. jag gör det med en inställning att jag en dag ska känna mig helt lycklig. jag vet att jag fixar detta. jag håller på att komma ur min deprission. med hjälp utav både medicin och självförtroende. och när jag tittar tillbaka på året som har varit, så ser jag hur jag har växt. hur många hinder jag har stött på och hur många gånger jag bara har viljat skrika ur all smärta, men stått på starka ben och kämpat på. jag är stolt över mig själv. att jag har kommit så långt som jag har kommit. och jag vet, jag är helt sten säker på att jag kommer bli bra tillslut. sakta med säkert, så läker jag. mitt hjärta, min hjärna, min kropp, min själ och mitt självförtroende. jag tappade allt, jag plockar upp det, jag bygger om, och fan va nära jag är mitt mål!