Jag klarade av det jag var tvungen att klara. Jag har fixat hela grundskolan. Jag har kommit in på gymnasiet! I vintras såg det riktigt mörkt ut, men mörkret blev till ljus och jag är så jävla nöjd med mig själv! Jag har kämpat och slitit för att bli godkänd i alla ämnen, speciellt i engelska. Gramatiken gick mig på nerverna! Jag har känt mig totalt dum i huvudet, gråtit, viljat ge upp och skita i skolan. Men jag har fått sån grym back up ifrån skolan vilket jag är enormt tacksam för! Jag fick en möjlighet som få får. Det funkade verkligen för mig.

Jag började som en vilsen fjortis som tyckte det var roligare att käfta emot lärarna och smita ut från klassrummet och in på toan för att bättra sminket, istället för att sitta inne på lektionen och göra det jag skulle. Jag vet, jag kunde varit mer ambitiös vid skolbänken. Kunde svalt min stolthet och hållt käften. Men killar, vänner och smink lockade mer. 7an gick och 8an kom tätt inpå. Blev det bättre? Verkligen inte. Jag märkte att jag hade tappt mycket i sjuan och istället för att ta tag i det och komma ikapp så sket jag i det för jag inte visste hur man skulle göra. Jag var nog inte mer än på 8 engelska lektioner under hela 8an, och det är sjukt dåligt. Men det var jag mycket mysigare att vara min sin pojkvän som hade håltimmar när jag hade lektioner. Något jag verkligen lärde mig utav det var att handling ger konsekvens. 8an gick fort, lite för fort för mig som knappt brydde mig om plugg. När 9an började var jag helt förstörd, fokuserade inte för 5 öre. Tittade på matte talen och frågade dumt "när lärde vi oss detta". I 7an Frida, det hade du kunnat om du hade varit med på lektionerna. Alla andra kunde, men inte jag. Alla andra hade tagit tag i det dom skulle, men inte jag. Men jag fick då fan skylla mig själv, det var ingen annan än jag själv som hade satt mig i den skiten. Under höstterminen gav jag nästintill upp. Jag förstod ingenting. Kände mig helt iq befriad. Ville bara bränna sönder skolböckerna och skrika. När jag fick höst betyget i handen, då fattade jag att det var allvar. Min framtid stod på spel. Ig i engelska, det kan du inte ha för att komma in på gymnasiet. När jag kom tillbaka ifrån jullovet förstod skolan att jag fixade inte detta själv. Dom var verkligen där som ett bra stöd och gjorde allt för att jag skulle bli godkänd. Jag fick en egen lärare, sitta i en egen sal, ett special schema. Och plöstligt, så förstod jag allt det där som hade fått paniken att rusa i 190 km/h tidigare. Jag visste ju hur man räknade decimaltal, jag visste vad som hände under första och andra väldskrigen, jag kunde gramatik i engelska. Jag var inte dum i huvudet. Det krävdes bara lite extra hjälp och mycket fokus. Och mycket tack vare min lärare Niklas och mig själv såklart så har jag fixat detta. Tuggat som fan, slitit som ett djur. Gått med en ständig oro. Men det släppte idag. Med betygen i min hand kan jag stolt säga att jag har kommit in på den linjen jag ville, mitt första val! Och det är jag så jävla stolt över, och det tänker jag mig låta vara!