Hello!
Nu är det bed time för mig.
Eller nej, ska somna till Vampire diaries (a)
Imon är det skola, och sen ska jag fjäska med mamma och se om vi kan åka ner till allum för jag ska köpa en sak där. Men nu ska jag kila, sov gott!

Har tänkt på en sak. I en del människors ögon, så är man svag om man mår dåligt, bryter ihop och faller. Man är svag om man gråter. Sorg är ingen svaghet, sorg är en styrka. Att klara av att trilla och sedan resa sig upp fast benen är osadiga är starkt gjort. Att låta tårarna rinna tills det knappt finns några kvar att gråta är också stark. Människor som aldrig visar sig må dåligt, alltid är glada och skrattar, aldrig har några problem och alltid mår bra, är svaga. Det är dom som inte vågar släppa fram det där jobbiga som tynger. Dom är rädda för att uppstå som en svag person. Dom håller det inom sig för att få allt att verka så normalt och perfekt, fast att det under ytan kanske inte är en dans på rosor. Känslor är känslor, och att må dåligt några gånger i livet är mänskligt. Om man aldrig mår dåligt, så lever man inte. Då testar man ingenting, då vågar man inte ta risker för man är rädd att förlora. Men vi lever bara en gång, lev fullt ut då. Våga falla, våga resa dig upp fast det är jobbigt, våga stå på dig fast allt kanske inte känns lätt. För om du vågar allt det där som du egentligen bara skulle vilja dra täcket över huvudet för, så kommer det stärka dig. Och att bearbeta något som är jobbigt, det hjälper, och det är starkt.
En förlust är inte så farlig som vi ofta tror. En vinst är inte alltid så kul som vi ofta tror.