Varje gång du möter min blick...

... så sätter det sig en klump i magen. Det hugger till i hjärtat och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag önska jag kunde slippa se dig. Det hade underlättat så otroligt mycket.

Börjar med att jag är sådär hyper glad den riktiga Frida är. Full med energi. Som om jag hade fastnat i ett stängsel fullt av elektrisitet. Som ett full laddat batteri. Det krampar i magen för att jag skrattar så mycket, det kniper i käkarna för att leendet är så brett i mitt ansikte. Jag skriker och garvar så jag börjar hyperväntliera. Lyckan sprider sig i hela kroppen. Jag stuttsar runt som en stuttsboll och känner mig störst i hela världen. Av all min glädje lyckas jag lura mig själv att jag är oövervinnerlig och oslagbar, att jag klarar allt med bara viljan.

Men så kommer han gående där. Mina fötter som tidigare haft sprialfjädrar under sig stannar till. Mitt leende blir stelt och skrattet tynar bort. Fyfan vad jag hatar att han förstör för mig. I stundens hetta upptäcker jag att allt har stannat till, och så får han ju inte se mig. Så jag trycker ännu en gång på play knappen och världen fortsätter spela. Dock på ett överdrivet och tillgjort sett. Bara för att det ska se bra ut, men kära vän vad dåligt det ser ut. Förfallet och vidrigt. Äckligt och fult.

Jag saknar honom inte längre, det finns inga tårar kvar att gråta över honom. Jag vill inte längre ha honom vid min sida. Den han var då finns inte kvar. Alla dom där perfekta bitarna jag föll för sögs ut med tiden och blåste i sin tur bort med vinden. Jag sörjer inte något som är dött. Som när sommaren dör ut och den trista hösten kommer, man tar sig igenom den perioden men längtar till sommaren. Sommaren kommer men ser inte likadan ut som den förra. Det är så självklart. Jag har tagit mig igenom min jobbiga period, och nu är jag redo för ett nytt äventyr. På nya sätt, på nya vilkor och med nya människor.

Det som var då, ja det var då. Det var ett kapitell i min bok, boken om livet. Mitt alldeles egna betydelsefulla liv. Jag har vänt på bladet och skriver på mitt nya kapitell. Ett kapitell fullt utav nya spännande saker att upptäckta. Det gamla finns kvar, men det är det nya som gäller.

Han är inte ny nu. Han är begagnad. Jag har redan gett han allt för första gången. Du hitta han i en second hand butik. Du fick skiten jag lämnade kvar.

du dansar inför satan gumman.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0