Vissa saker går inte att ignorera, låtsas som att dom är bra, eller att dom inte finns där. Vissa saker tar hårt på en, för hårt. Slag kan vara skönare än ord ibland. Känslan av att inte räcka till var nog det som var mest smärtsamt. Som än idag tar på mig. Självkänslan var låg. Att inte längre duga för någon. Inte längre vara älskad på samma sätt. Jag vet att du aldrig menade att såra mig. Jag är en överlevare. Min egen hjälte. All smärta du orsakade mig, den gör mig starkare.

Jag hatar dig för vad du gjorde mot mig. Du vet inte om det, du vet egentligen inte om någonting längre. Samtidigt som jag tycker om dig, så hatar mitt inre dig riktigt grovt för vad du gjorde mot mig. Man kan inte styra känslor, fine, det köper jag. Men ett beteende då? Ditt eget beteende, kan du inte styra över det heller? Något gick jävligt skevt till, det är en sak som är säker!